Samhällets konflikter
Stadsmissionen i Stockholm är belägen i närheten av Mariatorget. Det är en del av Stockholm som gått igenom en rejäl klassresa de senaste decennierna. Förr var det arbetare som bodde där och nu kostar lägenheterna lika mycket, eller mer, som i övriga centrala Stockholm. Nu tvingas de boende konfronteras med påverkade missbrukare som super, grälar, slänger kanyler och pissar mot husväggarna. De hemlösa känner ju att de inte är välkomna men vet inte var de annars skulle ta vägen.Man har haft väktare anställda för att hålla ordning men de försvinner i dag 1/3.
Hur lösa detta? Mer vakter? Det bästa är givetvis att hjälpa de hemlösa till egna bostäder men det förstår vi alla att det inte går. Jag har givetvis ingen lösnin heller, det har nog ingen men det kommer fram ett förslag i DN:s artikel; att man ska starta flera mindre enheter där man mer riktat kan arbeta med att hjälpa de missbrukande hemlösa ur deras missbruk. Det låter bra, för i beskrivningen så låter det inte som om det förekommer så mycket motivationsarbete.
Jag har ytterligare ett förslag: införa sprutbyte som man har i Malmö och Lund. Där kan missbrukare lämna in använda kanyler (alltså hittar man inga använda kanyler i Malmö eftersom de behövs vid inbytet) och man får också hjälp med hälsofrågor och i kontakt med socialtjänsten som har möjlighet att ge bistånd för att bryta beroendet. Jag kan verkligen inte förstå att Stockhom inte har infört sprutbyte för länge sen! Det är ett humant sätt att möte missbrukarna och lotsa dem vidare i myndighetssverige.
Kom igen, vad väntar ni på??
Explore posts in the same categories: missbruk, SamhälleEtiketter: hemlösa, missbruk, Samhälle, Södermalm, sprutbyte, Stadsmissionen, Stockholm
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Rättsråttan 
mars 20, 2009 den 10:22 e m
Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet.
Där tjänar människor sina pengar i sin meningslösa karriär och i den blir det viktigare att hålla människor kvar i ”utanförskapet” än att hjälpa dem in. För skulle alla människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.
Den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, handlar om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (avsaknaden av ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” skulle göra någon skillnad. De allra allra flesta hjälpare verkar i sin egen trygga lilla värld glömt bort den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som skulle göra att människor inte dagligen vräks av de höga och ständigt stigande boendekostnaderna.
Det våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer hellre gör, är att sitta tysta i knä med nappen i mun på kapitalet. Och på detta sätt hålla de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.
Ett urholkat argument för att hemlösheten är svårlöst, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas mellan dem.
Om vi använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i vårt land. Den definitionen borde då i rimlighetens namn vara gällande över lag. Men Socialstyrelsen räknar bara de bostads/hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade på 17 800 hemlösa i vårt land.
Använder vi oss av forskning som finns på området under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.
Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.
Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, tillåta oss att vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle. Detta på grund av de orimligt höga inkomstkrav vår gemensamma allmännytta kräver för att vara aktuell för ett kontrakt.
Detta kan bara fortgå på så länge vi har politiker och tjänstemän som inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.
För det kan väl ändå inte vara meningen att vår regeringsform inte ska gälla för våra mindre bemedlade människor. Ska denna författning heller inte åtlydas för de människor som har det svårt med tilliten till samhället, är sjuk och inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer? Ska denna ständigt ökande i antal individer slängas ännu längre ut ur det?
Och nu när det dagligen vräks människor till hemlöshet och redan finns hemlösa individer, är det då meningen att självgoda människor ska förtjäna dessa smutsiga pengar i sina för etablerade människors sysselsättningsbaserade verksamheter, för att vi fortsätter att kasta ut ny föda åt dem?
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
mars 21, 2009 den 7:13 e m
Tack för en lång kommentar Rolf! Jag tänker att det finns flera olika anledningar till hemlöshet. Bland de personer jag träffar i min yrkesutövning är det tex vanligt med missbruk och att de misskött tidigare boenden på olika sätt. Där finns det svårigheter att komma tillbaka till bostadsmarknaden oavsett hur många lägenheter det finns och hur låga hyrorna är. Däremot är jag övertygad om att hyresvärdar skulle vara mer villiga att ge kontrakt till socialtjänsten om det fanns fler lediga lägenheter över lag. Jag tycker att andrahandskontrakt genom soc eller behandlingshem är ett mycket bra sätt att åter få egen bostad när man lämnat missbruket bakom sig. Jag tycker däremot att en hyresvärd har rätt att förvänta sig att hyran betalas i tid, precis som alla andra har rätt att förvänta sig.
mars 21, 2009 den 7:26 e m
Vad jag menar och gäller andra människor i vårt samhälle, är en människa i sådant vårdbehov att behövs det stöd 24 timmar om dygnet ska människor ha det och det skulle vara både billigare och mer åt det hållet vi alla pratar om. Lika värde och lika vård! För det kan väl inte vara meningen att de människor som är i mest behov av vård ska stå längst ifrån att tillhöra samhället?
mars 21, 2009 den 7:29 e m
Glömde tillägga att stödet ska ligga i den egna trygga bostaden och inte bland ”likasinnade” som kanske inte kommit till samma insikt som jag själv.