Att dö inlåst

Jag läser en liten artikel i SvD om hospice i fängelser i USA. Där står att fångar som är dömda för grova våldsbrott tar hand om andra fångar som är döende. Jag vet inte om detta räknas som en positiv eller negativ artikel? Det är väl positivt att fångar får visa medmänsklighet och också att få bli ompysslade i livets slutskede. Men hur positivt är det att dö i fängelse? I Sverige kan man få nåd om man är dödssjuk. Mycket bättre än att starta hospice!!

Att veta eller inte veta?

Det finns människor som vill veta om deras grannar blivit dömda för sexbrott. Det låter ju rimligt, att kunna skydda sig själv och sina barn mot övergrepp. Så där ja… det var ju enkelt!

Ni som brukar läsa min blogg vet att jag gillar när det finns fler nyanser. Så då tänker jag så här; vill vi också veta vilka som kört rattfulla i vårt område? Det är ju livsfarligt med folk som kör på fyllan de kan ju meja ner hundar och barn när som helst. Sen ska vi inte glömma alla som fuskar med skatten. Vill vi bo bredvid människor som inte vill bidra till våra barns skola och omsorgen om de äldre? Sen är det rökarna som förpestar luften på balkonger och i trädgårdar. Man kan ju inte bo bredvid en trafikerad väg heller eftersom barn är mjuka och bilar är hårda. Ni fattar vart jag vill komma? Livet är fullt av faror och man kan inte skydda sig mot alla. De flesta sexförbrytare ger sig på människor i sin närhet, släktingar eller andra närstående. Hur skulle det då hjälpa att på nätet eller som i USA i offentliga register kunna kontrollera omgivningen.

DN skriver i dag om en familj i USA där mannen hamnat i ett sådant register vilket bland annat lett till att hans hustru (!) fick sparken från jobbet. Om mamn skalar bort snyftet ur artikeln (oväntat sentimentalt av en seriös morgontidning) så framstår ett märkligt system av skrämsel och offentlig förnedring som vissa vill sprida till Sverige. Bland annat sajter på nätet som kriminellt.se

Vill vi verkligen dit?

Annika Östberg, en fånge i mängden

Så verkar det som om hon kommer till Sverige, Annika Östberg. Jag skriver inte att hon kommer ”hem” för hon hade inte bott i Sverige på länge när hon blev dömd i USA. Det ligger nära till hands att jämföra med Rickard Flinga som satt många år i fängelse för mord innan han utvisades till ett Sverige han aldrig sett. När Annika Östberg kommer hit kommer hon att fortsätta sitta i fängelse. Något annat är helt otänkbart med tanke på Sveriges relationer till USA.

Nu flygs hon hem med specialchartrat plan, hon kommer i början att få en massa uppmärksamhet. Men sen, då blir hon en fånge bland de andra på Hinseberg. Hon kommer att få känna på den svenska byråkratin med kontroll av personer som vill besöka henne, permissionsregler och drogtester. Kanske hade hon det ändå bättre i USA? Jag är nyfiken på vad hon väntar sig av Sverige? På vilket sätt tror hon att det ska bli bättre för henne här? Jo hon kan få besök av sin gamla mamma. Jag hoppas hon bor i närheten av Hinseberg…

Jag vet att man förväntas stödja Annika, att man nu ska vara glad över att hon får komma hit. Det är inte jag. Jag har svårt att förstå de känslor som hon väcker och det stöd hon har i Sverige. Vad skiljer egentligen henne från alla andra svenskar som sitter i fängelse i andra länder för brott de begått??

Läs mer: DN och i SvD

Uppdaterat 8/4: Läs gärna Henrik Bredbergs ledare i Sydsvenskan. Den är klart tänkvärd och nästan helt i linje med Råttans egna åsikter. Nästan? Jo Råttan vet bättre när det gäller den vård som svenska intagna i fängelser faktiskt kan få. Den gamla klyschan att det inte finns någon vård i kriminalvården borde grävas ner nu.